[singlepic id=229 w=320 h=240 float=center]
(Större bilder om man klickar på dem)
Solen skiner över nejden, Adelövs friskola och lekande barn. Mitt på skolgården står en liten grupp vuxna och talar med varandra. Det är leenden och skratt.
Bygden och skolan har besök. Där är Irene Oskarsson, riksdagsledamoten och kommunpolitikerna Trygve Lundberg och Gunnar Malmberg, alla tre från Kristdemokraterna. Som värdar står skolans rektor Bertil Malmberg och Ingemar Karlsson i sin roll som ordförande i skolans styrelse och kanske också som ordförande i bygdens Framtidsgrupp.
Rektor bjuder sällskapet att komma in.
Gunnar Malmberg inleder samtalet med att nämna några av Kristdemokraternas prioriterade mål för politiken:
[singlepic id=230 w=320 h=240 float=left]
”Hela kommunen ska leva” börjar han.
”Det låter ju bra.” inflikar Ingemar.
Gunnar Malmberg fortsätter med att nämna att partiet vill satsa på entreprenörer: ” Det behövs drivkrafter och att man inte bara ropar på bidrag.” Han menar att Adelöv är ett exempel på hur det skulle kunna gå till på fler ställen i kommunen – ”Det är därför vi sitter här idag”. Ett tredje område han vill framhålla är utveckling av skolan i Tranås kommun.
Samtalet glider över till den allmänna utvecklingen, den att tillväxten sker i större städer. Irene Oskarsson säger att det har samband med utbildning och så vidare och liknar det vid en ”motor som driver sig själv”. Ingemar instämmer och säger: ”En negativ trend som driver sig själv med folk som säger att ’Här finns inget att göra …’”.
Åren går fort och in i varandra så Bertil och Ingemar ger en resumé av historien kring skolans nedläggning och återuppståndelse.
2004 stängde kommunen skolan. Därpå gjordes försök att sälja skolan som industrilokal eller något dylikt. Dock fanns det ingen som var intresserad av att köpa byggnaderna. Då bildades en ideell förening i Adelöv, vilken köpte skolan 2005. Till en början användes den till studiecirklar, ett litet bibliotek inrättades och idrottsföreningen nyttjade gymnastiksalen och omklädningsrummen.
Tanken på att få igång en skola på nytt fanns hela tiden med samtidigt som andra aktiviteter pågick. Den första ansökningen för att starta en friskola avslogs.
”Kommunen tyckte inte att det var angeläget att ha en skola här i Adelöv.”
Men man gav inte upp, och efter ytterligare några ansökningar fick man tillstånd från kommunen – Skolverket hade nog inte varit negativt någon gång. Runt årsskiftet 2006 – 2007 blev det därmed klart att skolan fick starta.
Nu mobiliserades alla ideella krafter och en väldig aktivitet kom i rörelse.
”Det var hyperfräscht här i augusti 2007 när vi skulle igång”, säger Rektorn Bertil Malmberg, som då hade övertalats av Ingemar att göra comeback i yrket, ”Jag hade varit ledig ett år”.
Det fanns 27 elever vid starten, varav 21 hade kommit tillbaka från Linderås – dit de hade flyttats vid nedläggningen – de resterande 6 kom från Gränna. Sedan dess har elevantalet ökat successivt och är nu uppe i 34.
Skolans profil är att den är liten och familjär samt att den är inriktad på friskvård och natur. I linje med det senare ägnas varje fredag åt utomhuspedagogik, oavsett väder och vind, kopplat till de normala skolämnena. En sådan fredag i månaden lagar man dessutom den ekologiska och närproducerade maten utomhus. Inga halvfabrikat.
”Det är klart att vi har dyrare mat här än i stan, men administrationskostnaderna är lägre.”
Kommunen hade plockat bort köksutrustning från den förra skolan, men föreningen köpte en del av det som behövdes från Tranåsbaden då det lades ner. Mycket av inredningsarbetet är utfört av frivilliga i Adelöv. Finansiering har gjorts på allehanda vis, bland annat genom skrotinsamlingar.
Ingemar kommer in på att vissa kostnader slår hårt mot småskaligheten. En sådan är den årliga livsmedelskontrollen á 6 000 kronor vilket gör 1 krona per portion.
Beträffande resursutnyttjande framhåller Bertil att skolan skulle kunna ta emot 45 – 50 elever utan att behöva utöka personalstyrkan.
På frågan om hur framtiden ser ut svarar Ingemar att skolans tillkomst har gjort att folk flyttat till Adelöv och nämner ett antal exempel på detta. Nästa år räknar man med att skolan har 39 elever. Det finns ett utbyte mellan Gränna och Adelöv i skol- och elevfrågor. Det finns även ett visst intresse från Aneby. Det gäller att hålla sig inom gränserna för antalet elever, både nedåt och uppåt – socialt och ekonomiskt.
”Ni har lyckats med något som många säger är omöjligt. Vad är hemligheten?”
Irene Oskarsson ställer frågan om hur man lyckades att väcka liv i en nedlagd skola. Ingemar svarar att det delvis berodde på att det var väldigt bittert när skolan lades ner, att det kanske skapade ännu mer sammanhållning. En förutsättning var också att skolbyggnaderna fanns och var till salu. En ekonomisk förening bildades med 5 000 kronor i insats för varje medlem. Det finns alltså 2 föreningar, en som driver skolan medan den andra förvaltar fastigheten. Bertil inflikar att det fanns en enorm vilja bland människorna att få igång skolan: ”När jag kom hit var allt iordninggjort och tip-top.” Samarbetet med kommunen förbättrades också och man fick tillbaka en del inventarier såsom bänkar och stolar. Nu är skolan också med i Elevhälsan via Tranås kommun, som man betalar en peng för, ”… det är det värt.”
Drivkraft, ideellt arbete, sammanhållning är kanske hemligheten. Det lyckades mot alla odds.
Gemensamt redogör Bertil och Ingemar för skolans verksamhet, alltifrån lärarnas kompetens, musikundervisning och hur det är ordnat med skolskjuts.
[singlepic id=231 w=320 h=240 float=center]
”De är lite unika härute”
Tranåspostens Kristina Karlsson kommer för att göra reportage. Irene säger att de är lite unika härute, de har lyckats med det som andra säger är omöjligt.
”De har startat en skola som varit nedlagd under 2 år! Det är en bygd som fungerar väldigt bra med samarbete mellan kyrkor och idrottsföreningar och andra föreningar. Till det krävs det eldsjälar. Man är öppna för nya idéer. Det kanske är en av Adelövs hemligheter.”
Gunnar Malmberg fyller i: ”Det är en spännande utveckling mot hur det var för ett par tre år sedan. Och att det funkar med idealiteten kopplat till professionen. I stället för ett antal starar som sitter och gapar efter bidrag.”
Ingemar fortsätter och berättar om ytterligare tankar och möjligheter för såväl skolan som bygden. Här går resonemanget från jordvärme och biogas till vad som skulle kunna göra kring Valstorps fritidshusområde och vidare till planer på byggen, bland annat trygghetsboende och kanske för ungdomar som vill flytta hemifrån.
Pratstunden avbryts av en vandring i klasserna. Och det bjuds på skollunch.
[singlepic id=232 w=320 h=240 float=left]
[singlepic id=233 w=320 h=240 float=right]
[singlepic id=234 w=320 h=240 float=center]
[singlepic id=235 w=320 h=240 float=center]
Besök på Krydderiet och en förevisning av vindkraftverket i Sötåsa är ju obligatoriskt.
[singlepic id=236 w=320 h=240 float=right]
[singlepic id=237 w=320 h=240 float=left]
