Av Göran Jonsson
(Om man klickar på bilderna blir de större)
Väckarklockan piper irriterande klockan sju fast det är lördag. Det är kallt ute, kakelugnen bara ljummen och man hackar tänder efter duschen. Men iväg bär det i soluppgången. Adelöv som inställsam vintertavla, dimma över Noen och på vägen mot Uppsala lyser solen över gärdena och Kapela.
Pö om pö men allt tätare anländer bilarna och människorna.
Där inne i det gamla missionshuset, byggt på 1860-talet men nyrenoverat, står Alliansförsamlingens och Sångartingets värdpar, Eivor och Maths Axelsson, och välkomnar.
Det är en kul början med uppsjungning och lite gymnastik och skratt. Det hela leds av Anette Svensson och Anna-Maria Toftgård, genuina småländskor och systrar som båda har musik som sitt jobb, musiklärare respektive kyrkomusiker.
Att sjunga i kör är gemenskap. Jag undrar om det inte blir tröttsamt att traggla med amatörer. ”Det viktigaste är inte att det låter perfekt, utan att man är tillsammans”, säger de.
Men jag tycker att det låter mycket bra när stämövningarna kommer i gång. Det är kanske något i dricksvattnet, tänker jag, att det finns så mycket musik i människorna här i bygden. Mysigt, var ordet.
Kaffe med smörgås och kakor, lunch och eftermiddagsfrukt gör att vi orkar öva fullt ut till klockan fyra på eftermiddagen. Jo, stämmorna började kännas bekanta nu.
Sångartinget är en händelse att uppmärksamma. Pressen kommer på besök, såväl Tranåsposten som Tranås Tidning.
Det blir söndag och nya skratt och svängar med armarna under uppsjungningen. Nu är vi i kyrkan och det ska bli allvar av.
Jo men, det känns som om sångerna sitter som de ska. Vi sjunger åtta förutom psalmerna. I en av dem får vi in folkviseton genom att tjejerna stämmer in med sina fioler.
Susanne Jackson och Rolf Vittgård officerade och talade.
En helg att minnas! Och tack till alla som har arrangerat och jobbat, lagat mat och bakat, plockat och diskat!
I bildspelet finns alla bilder, bra som dåliga.
