SONY DSC”Man söker inte ett sådant jobb. Det kom ett samtal med en fråga: Vill du bli landshövding i Jönköping? Det var en chock. Jag hade aldrig varit i Jönköping. Men jag hade talat om höghastighetsbanor och deras sträckning under min tid som generaldirektör på Banverket. Jönköping i hjärtat av Södra Sverige, tänkte jag och svarade ja på direkten.  Det har jag inte ångrat. Det är ett fantastiskt trevligt jobb. Det är en förmån att ha fått ett sådant.”

Minoo Akhtarzands resa genom livet.  Den började i en stor familj i Teheran och har nu hunnit till Jönköpings länsresidens. Vi som samlats i kyrkan i Hult lyssnar till Minoos fascinerande berättelse.

”Min pappa var väldigt snäll fast han var militär, officer i shahens armé.”SONY DSC

Redan som 14-åring hade hon bestämt sig för att bli ingenjör och vid 17 tog hon högskoleprovet i Iran. Besvikelsen var stor då resultatet inte riktigt räckte för inträde till högskolan.

“Av alla sökande fanns bara plats för 40 elever.”

Men ödet hade en plan, som den unga flickan i Teheran knappast kunde föreställa sig. I framtiden skulle hon tillträda en förtroendepost i Sverige. Ett ämbete som tillsätts med personer som gjort bemärkta insatser i det offentliga livet, oftast politiker eller högre ämbetsmän.

En bror hade kärleksinvandrat till Sverige. Vid ett besök i hemlandet 1974 såg han förstås att Minoo var ledsen för den missade högskoleplatsen.

”Du kan åka till Sverige och studera”, sa han.

”Då bestämde jag mig för att göra det”, säger Minoo.

Operation övertalning av pappan vidtog. Så småningom gav han med sig, men på ett villkor: ”Då får du ta med dig din lillebror.”

Så landar den 17-åriga flickan på Arlanda flygplats i Stockholm den 16 oktober 1974.

”Det var en torsdag och på måndagen började vi läsa svenska på ABF i Stockholm.”

SONY DSCDet fanns krav på att man skulle studera svenska på universitet innan man kunde börja läsa något ämne där.

”Jag tog provet som man skulle göra för att få läsa svenska på universitetet. Det gjorde jag före årsskiftet.”

Svaret, som kom på nyåret, gav beskedet att Minoo skulle börja läsa svenska, första klass. Det var en chock eftersom hon tyckte att hon hade svarat så bra att hon borde få börja i tredje klass.SONY DSC

Hon bad storebror följa med till universitet för att klaga: Här hade ett uppenbart fel blivit begånget!  Nej, han ville inte. Han skrattade och sa att så gör man inte i Sverige. Men Minoo gick dit ensam och knackade på. Läraren blev nog lite tagen på sängen och undrade vad hon ville. Hon bad att få se på sin tenta.

”Jag vill börja tredje klassen”, sa hon.” Nä det går inte”, sa han. ”Du ska börja ettan.”

Efter en del diskuterande fram och tillbaka hamnade hon till slut i tvåan. Hon började KTH till hösten, trots varningar för att där fanns inga tjejer.

”Läs kemi i stället för elektroteknik. För att där finns fler tjejer. Annars blir du ensam tjej bland alla killar.”

Det var revolution i Iran 1979 och Minoo höll på med sitt exjobb. Hon var gäststuderande och skulle egentligen åka tillbaka när studierna var klara. Man stoppade pengasändningar från Iran och det var svårt för det hundratalet iranier som då fanns i Sverige att klara försörjningen.

”Under ett antal månader hade vi svårt med ekonomin.”

För att klara situationen ordnade svenska staten med deltidsarbetstillstånd. Så Minoo kunde jobba på posten och plugga samtidigt. Hon klarade de nödvändiga tentorna för få stanna kvar.

Så gjorde hon sin praktik på Stockholm Energi som ville behålla Minoo. På det viset fick hon permanent uppehållstillstånd i januari 1982.

”Då började min riktiga resa.”

SONY DSCOch vi har facit så här långt!

Några av milstolparna är:

dotterbolagschef och affärsansvarig inom Vattenfall,

länsarbetsdirektör i Uppsala län,

generaldirektör vid Banverket

och nu landshövding i Jönköpings län.

Hon utsågs till Årets Ruter Dam 2008.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Minoo_Akhtarzand

Jörgen Birgersson överräckte blommorna till landshövdingen

Kategorier: Rapporter