Bild från www.myra.nu

Adelövs socken 2011

Efter att förra söndagen slutligen klarat av uppskjutningen i högviltprovet, jägarkursens sista moment, stod jag under torsdagen tyst och blick stilla på en bergknalle med en lånad, skarpladdad bössa.

Plötsligt brakar det till i såtens kant och endast 4–5 meter framför mig tvärstannar en älgko.

Bakom henne skymtar en kalv. Hon vädrar i luften då hon får syn på mig och passkytten som jag uppsiktsjagar med.

Under ett par sekunder ser det ut som om älgkon för en inre dialog med sig själv.  – Vad är värst? De gapande och skrikande människorna i drevet bakom oss eller de här båda som står tysta, men väldigt nära oss, på andra sidan vägen?

Även inom mig förs en hastig och spänd dialog. – Jakten innebär att vi skjuter älgkalv om älgkon medför två kalvar!

Kanske tycker älgkon som jag att det bästa med skogen är tystnaden, för plötsligt sätter hon fart och med sin enda kalv rusar hon över vägen och vidare in i skogen på andra sidan om oss.

På bergknallen står jag, lycklig av den mäktiga upplevelsen och med en känsla av frid.