Hem » Berättelser och kåserier

Brev till Adelöv

Inlagd av 26 mars 2010 – 14:14

brev
Hej!

Jag hamnade av en slump här på Adelövs hemsida och konstaterade att förutom Ingemar Karlsson i Sötåsa verkar inte något namn vara bekant sedan den tid jag tillbragte barndomen på Marknadsplatsen i Adelöv. På den tiden var vi flera barn på Platsen, förutom mina bröder och jag som växte upp på telefonstationen fanns där jämnåriga barn på Furubacken, på Holmbergs kafé och periodvis även på det andra kaféet. Barnen som föddes hos Erlandsson i affären var dock yngre än vad vi var. Sedan fanns det också barn nere vid skolan, barnen Rydman var jämnåriga med oss och det var också Hjorths barn i prästgården. När jag var mindre lekte jag också med Agneta Skiöld i prästgården, som var ett stort och spännande hus. Vår far, Pelle på Platsen, hade sin lastbil i garaget där också bussarna stod parkerade och vår mor Margit var föreståndare för telegrafstationen, bygdens informationscentral.

Våra lekplatser bestod av utemiljön, husen var fortfarande små och vi var trångbodda, så när det var tid för lek så var det våra trädgårdar, vägar, fotbollsplanen, marknadsbodarna, grustaget och skogen som vi rörde oss i och kring. Som alla barn på den tiden kunde vi lägga hela dagar på att sitta vid vägkanten och skriva upp bilnummer, där varje annan länsbokstav än F var en trofé. En höjdpunkt var när sexdagarsloppet på cykel passerade utanför på vägen mellan Gränna och Tranås.

Skogen utgjorde en särskilt stor lockelse för mig och jag tillbringade många timmar med att plocka smultron i Vassrödjorna eller ovanför grustaget. Överhuvudtaget var skogen full av bär som jag minns det.

Vi gick i den gamla kyrkskolan, med trädgårdsland bakom skolan, utedass, kaminer i klassrummen och de tre stora träden förbundna med bänkar att sitta på framför skolan. Vår lärare i småskolan var Hanna Larsson, som tillbringat hela sin lärartid i Adelöv. Längre upp i klasserna undervisade hon Björn Rydman, som var överlärare och vars far en gång hade haft min mor som elev. Totalt var vi cirka 100 elever i skolan fördelade på sju årskurser och skolformen var en B-skola, d v s årskurserna 1 och 2, 3 och 4, samt 5 och 6 delade på klassrum och lärare. Idrott fanns inte på schemat, men någon gång spelade vi brännboll eller åkte skidor eller skridskor.

Skoldagen inleddes med psalmsång och lärarens ackompanjemang på skolorgeln. Någon dag varje läsår var det filmdag, och då fick vi alla ta plats i det största klassrummet och titta på den ena filmen efter den andra. Det var ett stort arrangemang att ta dit både filmer och projektor så det gällde att passa på.

Något som jag minns starkt från skoltiden är examen och dagen före då vi inte hade någon undervisning utan plockade blommor, som vi åkte ned till skolan med och smyckade den med. Det skulle vara en liten bukett i en burk som stod nedsänkt i hålet för bläckhornet. På examensdagen doftade det gott i den nystädade och blomsterprydda skolan och alla föräldrar satt finklädda längs väggarna för att lyssna på om barnen kunde svara på det (ofta förberedda) läxförhöret och vi barn hade fått nya sommarkläder.

En höjdpunkt under året var naturligtvis marknaden den första torsdagen i september, då det var självklart att skolan var stängd och vi hade lov. Det var ju hela bygdens festdag. För oss som bodde på marknadsplatsen varade marknaden länge. Den startade ofta redan en eller två veckor innan då de första kringresande romerna kom och slog upp sina tält och sedan startade arbetet med att resa marknadsstånd och att göra i ordning för kringresande tivolin och marknadsföreställningar.
Vi hade ofta besök av dem som kom eftersom de behövde telefonera och sända och ta emot telegram. När sedan själva marknadsdagen kom var detta kulmen på en tid av stora förväntningar och jag minns hur spännande det var att gå med pappa till kreatursmarknaden som höll hus i skogsbrynet bakom Wadströms hus. Det var också liv och fart hemma eftersom släkt och vänner tog tillfället i akt för att komma och hälsa på den här dagen. Även telefonreparatörerna passade på att laga någon påstådd skada. Vi ungar var ute och tittade och lyssnade överallt. Denna dag var vår annars stillsamma hemort sig inte lik. Hemma hade inte föräldrarna riktigt tid att bekymra sig om var vi var eftersom de hade fullt hus med att sköta telefonväxeln och utfordra alla som kom och besökte oss.

När nästa dag kom andades hela marknadsplatsen dagen efter, det låg skräp överallt och alla var trötta och slitna och nu var det bara tid att packa ihop och ge sig iväg. Platsen var förbrukad.

En annan högtid som var förtrollad i min barndom var midsommaren. Då gällde för oss att gå till kyrkan och efter högmässa for vi i lövad skrinda till Skiölds på prästgården där det vankades kaffe för de vuxna och saft för barnen och sedan organiserades lekar där både barn och vuxna deltog. Jag minns den stora förtjusningen i att just alla vuxna var med och lekte Sista paret ut, Säckkapplöpning och ringlekar. Även de sedvanliga julkafferepen nådde sin kulmen i prästgården på trettondagen, då de stora utrymmena gav oss möjlighet att leka andra lekar än vad vi i regel kunde.

Det är länge sedan vi var barn i Adelöv och mycket har förändrats och inte minst har världen blivit både större och mindre. Den värld jag växte upp i bestod bara av Adelöv och kringliggande socknar och där Gränna och Tranås var utposterna mot det stora okända. Så är det inte längre för något barn som växer upp i Sverige oavsett om det är på landet eller i staden. Nu finns omvärlden alltid närvarande.

För mig var det en chock när jag började på läroverket i Tranås och skulle orientera mig i en alldeles ny värld med andra normer och perspektiv. Samtidigt var det en fantastisk tid med ren miljö och rörelsefrihet för oss barn, där vi levde bland seder och bruk som fortlevt sedan jordbrukssamhällets storhetsdagar. Det trolska och farliga fanns närvarande i sägner och seder och allt var ännu inte förklarat och avslöjat.

Tack för mig!

Margareta Ax Mossberg (Petersson en gång i tiden)